Jag gillar inte sport. Jag ogillar det inte, men jag gillar det inte. (Kollar bara om Henke är med.) Han som hade min tjänst innan jag gillar sport, och det hände ofta att han talade med våra leverantörer om sport. Vår kontakt på Eskilstuna Taxi är särskilt förtjust i just handboll. Det spelar ingen roll att jag har talat om för honom att jag är gravt ointresserad. Jag har till och med försökt prata om körsång istället, vilket han fullständigt ignorerar. Så nu har jag bestämt mig för att ska det va' så ska det va'. Nu sätter jag hårt mot hårt:





(Gäller denna match)

Svar: Nya skor.

Volvo har en del roliga regler vad gäller vilka webbsidor man får besöka och inte. Vissa saker är självklart blockade, som Blocket och Tradera till exempel, däremot är det lite halvjobbigt att man inte kommer in på sin personliga e-mail (gmail, hotmail osv). Idag satt jag och letade efter en sida jag hittade hemma igår där man kan zooma ut från den allra minsta betåndsdelen som är känd (en tiondels yoctometer eller vad det hette) till den största ytan i universum som vi känner till. Jag minns inte adressen och en googlesökning genererade följande resultat:




Och när jag försöker gå in på damnyouauutocorrect.com




Jag känner mig nästintill kriminell!

I bland blir det helt enkelt allmänt fel.

Den bästa måltiden på hela veckan kanske?

Förutom den i fredags då. Mamma bjöd på fyrarätters italienskt. Det var parmaskinka, oliver, oxfilé, pappardelle, crème brûlée, taleggio och amaroneviner kvällen lång. Det bästa jag ätit på länge. Duktiga mamma!

Det här är min nya kollega Hannah. Det är så himla skönt att hon börjat på vår avdelning eftersom det får alla att bli mindre stirriga och stressade. Duktig är hon också, därför har jag börjat kalla henne för Frälsarn'. Dock har hon ett par mindre störningar. Om jag får lov att presentera:

* Sitter på stolen som ett barn. Hur ska det gå när hon får sin uniform, undrar jag.
* Pratar med döda ting, kallar ett papper för "lille vän" osv.
* Slickar på kaffemuggen innan hon dricker ur den. Tungan åker långt ut ur munnen, ett rejält svep med tungan över muggkanten och sen dricker hon.
* Klämmer på frukter. Oavsett om det är en apelsin eller ett äpple börjar klämmandet på morgonen, hon bollar lite med den, trycker på den och lägger sedan i från sig den. Strax börjar det igen och fortsätter i intervaller tills hon framåt förmiddagen, eller eftermiddagen för den delen, bestämmer sig för att äta frukten.
* Presenterar sig som "Hannah på Volvo" när hon ringer andra Volvoavdelningar. Så himla gulligt. (Det finns 62 st Hanna som jobbar på AB Volvo, jag har räknat).
* När hon inte vet vad hon ska äta gör hon en lottning (se nedan). "Det stod mellan sushi och sallad, men jag ville inte ha två lappar bara, så jag gjorde tre av varje och sen drog jag en".



Ja. Ni förstår ju att hon är fantastisk.

Klipp klipp säger saxen!

Januari



Jag startade ett gängkrig. Åkte till Halmstad en sväng och höll Lise sällskap i flyttstädningen. Det var en ganska mörk månad eftersom det var då jag insåg att jag var tvungen att ta studieuppehåll och skaffa ett jobb. Min ekonomi var obefintlig och framtidsutsikterna mitt i finanskrisen inte särskilt ljusa. Jag minns inte januari som en bra månad alls, men vi skämtade ändå.


Februari



Jag fick lite upprättelse från min aupairfamilj som jag trodde glömt mig helt (nu är jag vän med lillkillen på FB, då var han bara 15 månader. Nu likear han bilder som jag lägger upp osv). Vi kom igång ordentligt med bandet och började spela in. Mamma, Eva, Lea och jag var i Sälen en sväng. Jag var en intellektuell förtryckare och träffade någon som tog med mig på en Lokekonsert och kom att betyda mycket.


Mars



Jag vikarierade som pianolärare, körledare och rockbandstjofräs på Kulturskolan. Roligt! Ture, jag och Tures husse upptäckte storheten i Landet Runt. Jag fick en visstidsanställning på elektronikföretaget.


April



Jag träffade min själsfrände på bussen. Vi firade hårdrockspåsk. Jag fick jobb på Volvo och blev avtackad från elektronikföretaget med blommor. Resten av april gick åt till att sätta mig in i de nya arbetsuppgifterna. Det upptog verkligen all min tid och jag var så fruktansvärt glad.


Maj



Min syster hade inflyttningsfest och jag rockade på gurka. Jag hade roligt på jobbet. Vi hade avdelningsfest, flyttade från replokalen och från min lägenhet.


Juni



Fram till midsommar jobbade vi som idioter och efter det dog det totalt. Jag passade på att tatuera mig! Jag trivdes rätt bra i Kållered men hade problem med lägenhetsletandet. Vi hade en finfin midsommarhelg och veckan efter kom Algot som då bara sju veckor gammal på besök. Till slut fick jag också ett andrahandskontrakt i Lunden.

Jag drömmer om ett utmanande jobb som jag trivs med och utvecklas i. Jag skulle gärna vilja bilda familj med någon som kan vara min bästa vän och partner för resten av livet samt ett par två-tre ungar. Jag vill att vi ska bo i ett mysigt hus med en liten trädgård och braskamin. Kanske har vi en liten sommarstuga nära något vatten. Kanske en katt eller två. Kärlek och familj, mer extravaganta är inte mina drömmar. Bara det viktigaste.

Jag har blivit med uniform. Ser inte ut att vara en dag äldre än 35. Fina fisken!

• En stor världskarta. Till exempel den här.
• En jordglob med belysning.
• Fårskinnstofflor.
• Hörlurar till min mobil (glömde de medföljande på bussen)
• Långärmad och kortbent pyamas. (Finns aldrig, av någon anledning är det alltid tvärt om - långa byxor och korta ärmar).
• Biljetter till Mia Skäringers show i Göteborg i mars.
• Den här.
• Teflonvänliga köksredskap.
• Schyssta tumvantar.

Mina älskade systrar:

Angelina
Min stora lillasyster föddes i juni 1988 då jag själv var knappt tre år gammal. Jag kommer ihåg när pappa ringde från sjukhuset och mormor svarade i den svarta telefonen som stod på byrån. I minnet är jag så liten som en treåring är, mormor är en jätte och telefonen utom räckhåll. Sen minns jag att jag fick hålla i henne på sjukhuset. Som storasyster borde det kanske ha varit min uppgift att beskydda den yngre, men Angelina har alltid varit tuffare än jag. Hon är fortfarande tuffare än jag.

Hon har en förmåga att klara sig ur alla situationer med hjälp av charm, listighet, envishet, handlingskraftighet och en oändlig planering. Herregud vad den mänskan planerar och tänker ut hur saker ska gå till. Sen blir hon såklart besviken när det inte går som hon tänkt sig. Hon kan vara sjukt effektiv, ibland gör hon 15 matlådor, tvättar, städar och övar på samma gång. Hon kan även vara sjukt ineffektiv och ligga i soffan och dega en hel kväll.

Det jag beundrar henne allra mest för är hennes musikalitet och benhårda tro på sig själv. Jag vågar knappt tala om för folk att jag arrangerar körmusik. Angelina skriver ut sina arrangemang och sätter dem i handen på alla kördirigenter hon ser. Och hon ska bli bäst i världen på marimba. Det skulle farao inte förvåna mig om hon lyckas.

Leonora
I oktober 1996 var jag 11 år och fick en liten sladdsyster. Vi hade väntat och väntat i en evighet. 9 månader var ju en evighet på den tiden, nu känns 9 månader sedan som i förrgår ungefär. Kvällen då hon föddes var outhärdlig, men tillslut kom pappa och hämtade oss så att vi fick hälsa på den nya lilla bebisen. Jag var så pass mycket äldre att folk ibland tog mig för hennes mamma när jag var ute med henne ensam i vagnen.

Jag vet ingen som är mer pysslig och duktig på att arbeta med händerna än min syster. Hon har vunnit pris för en uppfinning, lövkamskrattan som är en kratta med en extra grej på som puttar av de blöta löven som fastnar på, så man slipper ta dem med händerna. Hon är helt enkelt bra på nästan all sorts handarbete. Det har hon fått från pappa.

Hon har ett hjärta av guld och ett eldigt temperament. Jag längtar lite tills hon blir äldre så att vi ska kunna vara vänner på samma sätt som jag och Angelina är vänner. Samtidigt vill jag inte alls att hon ska växa upp. Det är ganska svårt att förstå att hon redan är 14 och går i åttan!

• Kärlek
• Respekt
• Uppriktighet
• Ödmjukhet
• Flexibilitet
• Vidsynthet
• Hårt arbete
• Välförtjänt vila
• Tid är inte något man har, utan något man tar
• Kultur är själens föda
• ...samt vatten, sömn och koffein.

Det finns många ögonblick som har betytt mycket för mig, på flera olika sätt. Jag ska berätta om ett av dem, kanske inte så roligt, men det påminner mig om att jag måste stanna upp och känna efter ibland.

I maj för drygt två år sedan ställde jag mig upp och gick hem från ett genrep till en körkonsert. Jag orkade inte mer. Jag hade varit uppe tidigt på morgonen och förberett inför ett rep med Trollflöjtenorkestern. Från det repet gick jag tidigare och kastade i mig mat på vägen till körens genrep. De andra var uppspelta och nervösa inför framträdandet och det kändes som att repertoaren inte riktigt satt där den skulle. Mitt i ett flams fick jag nog, reste mig, gick hem och la mig under täcket. Där stannade jag sedan i ett par dagar (fast dagen efter fick vi åka tillbaka och hämta min cello och min jacka som jag lämnat).

Man kan tycka att jag borde ha sett tecknen. Under vintern hade jag ständiga ryckningar i ena ögat. Mensen försvann och kom inte tillbaka förrän efter sommaren. Man kan tycka att jag över huvud taget inte borde ha gett mig in på så många projekt. Jag studerade litteraturvetenskap på heltid och tog dessutom några extra poäng i kördirigering, var vice dirigent och ceremonimästarinna i kören, styrelseledamot och cellist i Operafabriken samt ordförande i Körkonventet. Ej att förglömma sambo, dotter, syster och vän.

Man kan tycka att det är ett solklart fall av icke-hållbarhet. Men jag kunde inte förstå det vid tidpunkten. Istället körde jag helt slut på mig själv och irriterade mina vänner med att gå upp i rök. När jag tänker på det här ögonblicket skickar jag med två röda varningsflaggor i huvudet. Jag är inte oumbärlig och jag hinner inte med allt även om jag vill. Aldrig mer.

Amandakören

På eftermiddagen var det dags för helgens höjdpunkt: föreställningen Cirklar med Amandakören på Artisten. Som vanligt var det fantastiskt. Jag tycker att det var särskilt roligt att Sara följde med eftersom jag under de fem åren vi känt varandra alltid tjatat om Amanda så fort det kommer till kör. Och nu har hon också fattat grejen. Jag filmade båda extranumren. Ljudet är halvkasst och jag hade två snacksaliga tanter framför mig, men här kan du titta och lyssna på Natasha Bedingfields Unwritten, och här kan du titta och lyssna på Freddie Wadlings Walk.

Malin, David och Kristina

Efter konserten mötte vi upp några ur Mölndals Kammarkör och rotade fram en restaurang som hade ett obokat bord för 9 pers och dessutom kunde servera veganskt. Det gick tillslut och maten på Amazing Thai var över förväntan (i alla fall för oss carnivorer). Konceptet var att man själv plockade åt sig vad man ville att kocken skulle tillaga. Det rekommenderas!

     
Sara i en glad, en flirtig och en fnissig version

Vi avslutade kvällen på Johannebar med fnissig öl. Eller fnissiga flickor. Vi höll på att storma bort på vägen dit, men även om vi hade gjort det så var det novembers bästa dag tror jag bestämt.