Alltså jag jobbar ju lite på elektronikföretaget igen. Och jag har gjort förvånansvärt få misstag på de 4 dagar som gått. Däremot har det ju skett lite roliga grejer genom åren. Här kommer topp tre:

3. Läsa fel på plocklistan och tvinga Linus-på-lagret att leta i en halvtimma efter en manual som inte finns.
2. Hitta en rulle serienummer efter att en order är klar och inse att man måste skruva isär alla displayer igen, sätta på serieetiketterna på kretskorten och sen skruva ihop dem igen. Döda mig långsamt liksom.
1. Få tillbaka ett mail som man ser har skickats runt på det engelska företaget i stor förvirring ("Eric, can you deal with this please?"), vilket inte är så konstigt eftersom man glömt att skriva vad det är man egentligen vill. Pudelns kärna. Det som står i mailet är "Bästa X-partner, mitt namn är Melinda och för tillfället arbetar jag med WEEE-direktivet (2002/96/EC) på X AB. Tack på förhand! Vänligen, Melinda".

Hallå. Har ni sett Landet runt någon gång? Det går på SVT på söndagar kl 18:15, eller så kan man titta på SVT Play. Efter nyheterna igår trodde vi ett tag att TV:n på eget bevåg bytt kanal till typ Öppna kanalen eller dylikt, men det visade sig alltså vara Landet runt med Henrik Kruusval som programledare. Och jag är helt fascinerad.

Några av er minns kanske att jag hade en period då Jäjä-Wowwow-Martin upptog en del av mina tankar. Det är över nu (eftersom Martin slutade leverera, man måste LEVERERA!), men jag har en stark känsla att Landet-Runt-Kruusval kan bli min nya hangup. Jag undrar hur det är att leda ett program som gör inslag om en tant med väldigt många dockskåp, hälsar på fem tanter som dansar afrikansk dans, en tolvåring som kör isracing samt skickar ut två reportrar i Östersund som fryser kokhett vatten. Kruusval ser minst sagt besvärad ut i programledarrollen.

Jag ser framför mig en nybakad student från journalisthögskolan som med förväntan i blicken kommer in på Landet runt-redaktionen (i mitt huvud har jag döpt honom till Mackan). Det är morgonmöte och någon ansvarig delar ut uppgifter för dagen. "Ja, och så var det storyn om damen med katterna som kan apportera i Örkelljunga, tar du det, Mackan?" Kan ni som jag se framför mig hur Mackan biter ihop när han sätter sig i SVT-bilen och kör söderöver? "Det här var inte vad jag såg framför mig på journalisthögskolan". Sen kommer han fram till Örkelljunga och frågar artigt om damen får mycket uppmärksamhet för sina apporterande katter och såg hon möjligtvis förra veckans inslag om den räknande hunden i Hudiksvall, och oh ja, det gjorde hon.

Jag tror det kan vara så att Kruusval känner samma förundran som jag inför Landet runt. På nåt sätt finns det ändå något ömt och fint i de här reportagen. Och det är ganska skönt att komma bort ifrån den vanliga sensationsjakten och MTV-klippningarna. Säg till om du vill ha en sidekick, Kruusval, I'm up for it! (Och börja gärna blogga igen, man måste leverera du vet).

Den här veckan har jag fyllt på mitt hjärta genom telefonsamtal med Anna och Sara som är två av mina bästa tjejer. Måste ringa Åsa också, sen är jag fit for fight igen.

Vad är grejen med att ni bor så långt bort egentligen?

Just det, det var jag som flyttade... Men Göteborg är verkligen fint. Och här finns typ tre sjukhus man kan jobba på! Och massor av företag som säkert behöver personalvetare. Och väldigt många körer! Och säkert volleybollföreningar också. Och United Sisters finns här med!

När kommer ni?

Idag har jag undervisat fem urgulliga elever i piano och fyra 15-åringar (också gulliga) i rockband. Det var skitkul. Vi spelade Green Day.

Over and out.

En tillbakablick:

2005: Oklart. Men det var vid den tiden vi skaffade katterna har jag för mig.

2006: Jag var nyligen tillsatt dirigent för GH-kören medan ordinarie var i Afrika.

2007: Jag jobbade sjukt mycket med Körkonventet och barbershopfestivalen.

2008: Det här med kör var grejen varje mars månad, tydligen.

2009: Jag kollade på Mellon. Det har jag inte gjort i år. Men jag har skålat med en viss herre på att vi ska se finalen åtminstone.

2010: Idag ska jag vikariera på Kulturskolan. Keyboardelever och ett rockband. Kul!

Det är något med min familj och England. Vi kan inte åka dit på ett normalt sätt. Nu är det förvisso tio år sedan vi försökte sist, men då fastnade först jag i tullen (jag hade en taggig väska som de trodde att jag smugglade knark i), och sen pappa (narkotikahunden reagerade på vår gemensamma resväska).

I morse åkte alla i familjen Mangs utom jag till Newcastle (med Vägus för att spela Planeterna av Holst. Eller ja, det är faktiskt bara Ange som spelar, resten har lyckats nästla sig in för att dricka öl med dirigenten mot att de bär lite notställ). Mamma skickade ett sms när de kommit fram och meddelade att hon råkat kleta ner pappa med skokräm så att det ser ut som att han spottat snus i motvind och att Lea hällt ut en halv flaska jos över sig för att en stund senare åka fast i tullen för att hon packat ner en stor kökssax i handbagaget.

Jag väntar med spänning på fortsatta uppdateringar.

Larsas dator har blivit uppäten av en mask (en sån där som i Dune, det är jag övertygad om). Nu har han fått låna en annan och kan således underhålla mig igen, vilket gör mig glad såsom fågeln:

Melinda säger:
vad nytt under solen?
Larsatan säger:
fråga SMHI ;)
Melinda säger:
äsch. uttrycket är gammalt, det äldsta textbelagda finns vad jag vet i bibeln, predikaren*. det avser jordiska nyheter som berör människan, det borde du veta, elände.
(hehe, erkänn, du har saknat mig också)
Larsatan säger:
såklart, ingen som utövat intellektuellt förtryck mot mig på en hel vecka



_{*"Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända: inget nytt sker under solen." Pred 1:9}

Ibland, ytterst sällan, hittar man en människa med samma böjelser som en själv. Ännu mer sällan får man privilegiet att samarbeta med en sådan människa. I det här fallet handlar det om mitt samarbete med Max, samt ordning, listor och färgsortering. När detta låtindex kom idag höll jag på att gå i taket av organisatorisk lycka och närapå friade. (Han avböjde, som tur var, det hade kunnat sluta illa. Ni vet, när man försover sig, då sover man för mycket, när man försäger sig, då säger man för mycket och när man förlovar sig, då...)

Nu har den brutit ut på riktiga riktigt, min pälsdjursallergi. Jag var hemma hos Robert idag för att få Cubase installerat på datorn, och såklart passade jag på att kela med hans katter under tiden. Efter två timmar kliade händer och armar och mitt ena öga svullnade upp litegrann. Jag har tagit antihistaminer och tvättat mig nu, men det har fortfarade inte riktigt lagt sig. Det är så himla orättvist. Jag älskar ju katter! Kan man operera bort allergi?

Virtuellt hypoallergeniskt kattfrosseri.

Nästan alltid när jag ringer till någon eller pratar med någon på msn börjar jag samtalet med att fråga vad de har för sig. Det är samma med de flesta som ringer till mig. Jag upplever själv att det ibland känns lite påfluget. Varför ska andra, även om det är mina vänner, ha rätt till att plötsligt få veta exakt vad som händer i mitt liv just nu? Därför försöker jag ändra på min dåliga vana. Det mest intressanta är kanske ändå hur personen mår. Sen kan man fråga om man ringer och stör. Då får man förmodligen ett tydligare svar på huruvida samtalet kan fortgå och i vilken omfattning, än om man fått reda på att personerna i fråga viker tvätt; vill de fortsätta med det eller är samtalet en välkommen paus? Plus att samtalspartnerna själva får bestämma om de vill dela med sig av tvättvikandet eller ej.


Jaha, det var dagens lilla PK-stund det.